malinosberg

Försöker sätta ord för det jag känner, försöker sätta mening i det som händarer.
shit, vad har jag gjort, att jag litade på dig att jag inte förstod tidigare, hur kunde du svika så utan att säga något.
Du pratade så mycket om känslor, men förstår nu att allt var bara en enda lögn.
Men lägger nu detta på hylla för att fortsätta mina kamp, utan ngt kvar av dig...


Dagarna går, årstiderna kommer, regnet faller ner för skyn,liksom mina tårar faller ner för kinderna.
När jag sluter mina ögon, ser jag dig och tårar faller.Tiden har gått, allt har förändrats, men inte insidan av min kropp.I min själ, där syns alla sprickor, jag är krossad itu.
På mitt skal har jag förvandlats till en ung kvinna.på insidan, är jag fortfarande en flicka som söker efter dig.
Jag känner mig övergiven, kvar på jorden, i livet, utan dig.Vem sa att tid läker, det har gått fyra år, jag har alla minnen kvar.
Ju mer tiden går, ju mer längtar jag efter att få se ditt ansikte,känna din doft och höra din röst.

Ingen tid kan läka saknaden efter mamma...

                                                                                      "Du sårar, Jag kämpar"

Kanske dags att börja skriva i bloggen.. var trots allt ett bra tag sedan jag skrev av mig lite. Blir snart en helt annan design på själva bloggen, min kära vän Carolina håller på att klura ihop det där. Är jätte tacksam vännen:)

En kamp mot nya tider- det är just vad det är, varierande känslor.

Låt mig få gråta, det gör så ont. Be mig inte att glömma för det vore att förneka det som hänt och det vill jag på ett sätt inte, för trots det man gått/går igenom så finns det glimtar som jag vill bära med mig.  Säg aldrig att tiden läker alla såren, för alla såren man samlat på sig nu rivs upp liak fort igen. Och framför allt be mig inte att vara stark – har förlorat nock. Jag finner ingen mening.

Ingenting är längre som förr och kommer aldrig bli, men jag ska som sagt blicka fram och kämpa mot nya tider.  Jag är er vänner evigt tacksamma för all stöd. utan er hade det inte gått.