Stockholm.

Befinner mig just nu uppe i Stockholm hos Emely. har snart befunnit mig häruppe en vecka, och ska vara här yttligare ett par dagar till. känns helt underbart att för en kort stund bara få lämna skåne och allt som rör sig där hemma, för att komma bort lite och komma på andra tankar. Häruppe är hur underbart som helst. Bosön är ett härligt lugnt område. att se studenternas sociala samvaro med varandra är ju bara underbart. utbildningen som jag sen följt verkar hur skoj som helst, så inte helt omöjligt att jag själv väljer att söka det till hösten, vi får helt enkelt se.

Tänker så mycket på dig, men vet ej hur jag ska hantera allt. jag vill bara ha ett svar. Jag försöker låta allt vara men det är inte lätt alla gånger. huvudet säger nåt och hjärtat säger nåt. vad ska man följa?

                                                     saknaden har blivit mitt LIV!

en vandrande väg.

 Ännu en vecka har redan gått, tiden bara sveper förbi. var tar all tid i vägen?
 Men min vecka har varit hur bra som helst, känns som hel jag varit en helt annan person. Känner mig gladare
 och tycker saker o ting är roligare nu förtiden. Det är just den här känslan jag vill alltid kunna känna, och alltid vara glad och sprallig, det är just den Malin jag saknat. En del av mig kommer aldrig vara hel det vet jag om, men jag vill hitta den stora glädjen i mitt liv.. och just nu kan jag inte se annat än härliga ljusglimtar.

Alla mina vänner är enormt stöd för mig, utan er hade jag inte fixat allt. ni är verkligen de som ska eloge för allt. så TACK:)

Sen finns det alltid mindre bra saker man börjar funderar på som att  jag litar inte på dig längre
Jag känner mig osäker vid dig .Jag tror inte på dina ord , ja tror dom orden är påhittade .
Om det visar sig att jag har rätt , så är du fan en större idiot än jag trodde :/

 Love you my friends <3

......

Vissa saker drabbar alla människor, andra saker inte. utan undantag. En del saker är positiva andra saker är mindre bra.
Så försöker man, dag ut och dag in att gå vidare. Släppa taget och bara fortsätta. Somliga dagar går det bra och andra går det rent åt skogen, måste jag säga (tankemässigt).
Vet inte riktigt vad jag ska tänka på, vill kunna ta lärdom av det som in vän försökt intala mig, att våga tro och tänka på det som är bra, på allt det som kan påverka mig själv på ett bra sätt.
Men hur ska jag kunna släppa alla de känslor jag bär på?
Varje gång jag trampar snett så inser jag, sompå nytt varje gång att du inte finns här vid min sida och hjälper ig upp. Känns som man nu är ensam, att man får ta sig igenom allting på egen hand:/

Jag önskar att du förstod mig så mycket mer än vad du gör. känner mig totalt sviken av dig. Hur kan jag få det till att få det bra igen? jag vet att även du bär på mycket ocg inte mår bra, men jag kan inte hjälpa dig om du inte tillåter det eller vill inse att du faktiskt har problem.

Tänk alla gånger jag önskat att du ska förstå, alla gånger du höjt mitt hopp om det bättre, alla gånger du brutit det lika fort igen! Orkar inte med den cirklen längre.

Att alltid ha en "känsla av tohet och obehag" detta är en känsla som kallas saknad. Saknaden efter dig kommer alltid vara stor. och inegn kommer nånsin kunna ta din plats!


" I hate you, I love you!"

Kärlek..


det hade nog kunnat vara vem som helst, men nu var det du. och jag är så tacksam, så glad, över att det inte var någon annan. det spelar ingen roll att det slutade som det gjorde, att jag inte längre har dig kvar.. det spelar ingen roll om du glömmer mig en dag. jag kommer alltid att minnas dig och hur du fick mig att känna. hur bra du fick mig att må när jag mådde som sämst, hur värdefull du fick mig att känna när jag hatade mig själv som mest. du fick mig känna mig speciell. men det viktigaste av allt, du fick mig känna mig älskad och behövd. och det spelar ingen roll hur sårad jag är nu, hur ont det gör, hur många mardrömmar jag kommer att drömma.. för det var värt det. det var värt varenda sekund av smärta.


"sometimes in life you have to say goodbye.
even if it hurts, even if you don't want to.
but it's time to let go now."


Life...

Att sakna nåt som känts så självklart och som alltid har funnits där känns fruktansvärt skrämmande och förvirrande.Att hantera det går knappt.
Mitt hjärta vill inte i samma riktning som mitt huvud och det är en kamp jag har mot mig själv. Känns som ett krig man har emot sig själv.
Jag vet inte hur länge till jag orkar hålla ut.Ibland känns det som tårarna tagit slut men det bildas alltid nya...
Livet har inte blivit som jag tänkt mig och det är riktigt jobbigt. Jag är stark men kraften sinar ibland..Men hur jobbigt de än är,har jag min styrka att kämpa,mitt mod att forsätta.det kan ingen ta i från mig


Jag vill ha dig här. Jag vill att du ska ta mig i din famn och bara låta mig vara där. Du vet inget om det som hänt nu ochdet kanske blir bäst så. Jag saknar verkligen din närhet.


 Tack alla för en underbar nyår, och tack för en flummig galen helg. <3

 "Lev i nuet"

Verkligheten Gör Ont.





ibland när man har så bråttom genom livet, är man så inne i allt, att man glömmer ta sig tid och verkligen tänka.
man hinner inte tänka på allt som har hänt, både braoch dåligt. Ibland vill man nog inte ens stanna upp och
fundera. Ibland vill man bara leva livet och bara för en gång skull vara. Men man vet också att för eller senare hinner livet i kapp en och man då får sig en smäll och man faller in i sin egen bubbla och försöker bearbeta alla känslor man bär på.

2009 har varit upp och ner vänt år, med många skratt och tårar, sorg som glädje. det finns många bitar man tar med sig in på det nu nya året 2010. men andra minnen begraver man gärna kvar.

Mitt mål nu 2010 är att jag ska bli stark, orka kämpa och leva för allt det fantastiska som jag verligen har kring mig.


Jag har en vän, en bra vän men något har hänt, det känns inte längre som förr, jag kunde prata med dig om allt om hur jag mådde i alla lägen men inte längre. Du är så förändrad, vet inte om jag känner dig längre, vi glider isär.

"Du ler. Jag faller. Du vet. Jag vet.
Du är ett kapitel utan slut"

RSS 2.0